⇑ Driva på den gröna omvanlingen

Länder som normalt sett leder den gröna omställningen (som Danmark, Nederländerna, Tyskland och Storbritannien) deltar i en konferens i xxxx, yyy zzz. Den sker för att många länder anser att FNs systemets COP-konferenser inte leder till något.

Det råkar slumpa sig så att konferensen sammanfaller med den krisen i Mellanöstern, Hot mot olje- och gasflöden genom Hormuzsundet, har lett till rekordhöga energipriser och en akut rädsla för energibrist.

⇑ Huvudpunkterna

• Pragmatism framför principer: Flera "gröna" regeringar tvingas nu överväga att pausa sina planer på att fasa ut fossila bränslen. Istället diskuteras att återuppta eller utöka borrning efter gas och olja i Nordsjön för att minska beroendet av import.
  
  
• Kortsiktig lösning: Förespråkare menar att inhemsk produktion är en nödvändighet för nationell säkerhet och för att skydda ekonomin från prischocker.
  
  
• Klimatkritiskt motstånd: Kritiker och miljöorganisationer varnar för att nya investeringar i fossil infrastruktur "låser in" länderna i ett koldioxidberoende som gör det omöjligt att nå Parisavtalets mål. De menar att den enda långsiktiga lösningen är att accelerera utbyggnaden av förnybart, inte att borra mer.
  
  
• Politiskt tryck: I länder som Storbritannien och Tyskland används krisen som politiskt slagträ, där oppositionspartier kräver ökad utvinning för att sänka hushållens kostnader.

⇑ Länders planer

Danmark

• Olja: Tidigare planerat stopp 2050. Nu debatt om att maximera utvinning i befintliga fält i Nordsjön för EU:s säkerhet.
• Gas: Fokus på biogas, men tillfälligt ökat intresse för Nordsjögas för att ersätta rysk/iransk gas.
• Kol: Fasas ut enligt plan; ingen återkomst planerad trots krisen.

Nederländerna

• Olja: Begränsat intresse för ny olja; fokus ligger på offshore-vind.
• Gas: Groningen-fältet: Stängdes p.g.a. skalv, men det finns ett enormt politiskt tryck att återöppna det vid akut brist.
• Kol: Har tidigare ökat användningen av kolkraftverk som reserv, men siktar fortfarande på utfasning.

Storbritannien

• Olja: Stor debatt om nya licenser i Nordsjön (t.ex. Rosebank). Regeringen är splittrad mellan säkerhet och nettonollmål.
• Gas: Söker efter nya gasfyndigheter för att trygga uppvärmning och elproduktion på kort sikt.
• Kol: Sista kolkraftverket (Ratcliffe-on-Soar) planeras stängas, men reservdrift kan bli aktuell vid extrem kris.

Tyskland

• Olja: Inget fokus på egen olja, men bygger snabbt ut infrastruktur (LNG-terminaler) för import.
• Gas: Kraftig utbyggnad av LNG-kapacitet. Debatt om fracking på tysk mark har väckts på nytt men möter stort motstånd.
• Kol: Har tillfälligt återaktiverat kolkraftverk för att kompensera för bortfallet av naturgas.

Norge

• Olja: Fortsätter att vara Europas största leverantör; ökar prospektering i Barents hav för att möta efterfrågan.
• Gas: Maximerar produktion och export till Europa för att lindra krisen.
• Kol: Inte en stor faktor i den inhemska energimixen (förutom på Svalbard

Trots att dessa länder har de mest ambitiösa klimatmålen i världen,är energisäkerheten här och nu trumfar långsiktiga miljöstrategier när geopolitiska kriser hotar stabiliteten. Den "gröna omställningen" står inför sitt hittills svåraste test: att hålla fast vid kursen när det är som dyrast att göra det.

⇑ Nästa konferens

⇑ Källor

• Gemini
• World's greenest countries eye drilling as fix for Iran crisis, Politico (2026-04-23)