Anders Andersson 1610 - 1677

Anders Andersson föddes i byn Brätte^[1] strax söder om dagens Vänersborg vid Vänerns sydligaste vik. Det finns flera uppgifter om när han föddes men det bör ha varit runt 1610. Han avled 1677. ^[2]

Anders far, Anders Andersson II, flyttade till Brätte och blev handelsman och från 1631 stadsskrivare. Anders II gifte sig med Kerstin Larsdotter Bånge.

↑Nya Lödöse och Brätte

Brätte grundades på 1580-talet. Det var en viktig handelsplats och omlastningspunkt där varor som kom på sjön lastades om för hästtransport längs Edsvägen^[3] för att passera vattenfallen i Trollhättan.

Läs mer om Brätte.

Edsvägen var en forväg, eller landsväg, som ledde förbi Trollhättefallen i Göta älv. Den användes framför allt under 1600- och 1700-talen. Den nedre änden var då Åkerström, som ligger på västra sidan av Göta älv sex kilometer nedströms nuvarande Trollhättan. Den övre var Vassbotten, en vik till Vänern: först Brätte och senare – på grund av uppgrundning – Korseberg strax söder om nuvarande Vänersborg.

Under Kalmarkriget 1611-1613 erövrades Nya Lödöse^[4] av danskarna, vilket ledde till att många av dess borgare flyttade till Brätte. Invånarantal ökade då från 200 till 450, och Brätte tog över rollen som Sveriges enda utskeppningsort i väster fram till 1619, då Sverige fick tillbaka de förlorade områdena vid Älvsborgs andra lösen ^[5].

↑Flytten

Brätte låg dåligt placerad ur militärens synpunkt. Samtidigt grundades dess hamn upp och omlastning av fartyg försvårades. År 1644 flyttades staden och dess invånare till det närbelägna Huvudnäs, vilket lade grunden för Vänersborg och fick stadsprivilegier den 1 februari 1644.

↑Karlstad

Anders III stannade dock inte i Vänersborg utan färdades vidare till Karlstad^[6]. Det var en liten by med endast 250 invånare. Under andra hälften av 1600-talet uppskattas Karlstads befolkning till 300–400 personer.

Karta

Det var en omfattande båttrafik mellan Karlstad och Brätte. Karlstad var på den tiden en liten by med cirka 350 bofasta personer, kanske 60–70 stadsgårdar, huvudsakligen träbebyggelse men med några påfallande stora gårdar och offentliga byggnader. I slutet av 1600-talet uppskattas Karlstads befolkning till 750 personer^[7].

Från Karlstad och de värmländska bruksbygderna fördes framför allt järn, trävaror och annat skogsgods söderut över Vänern. Vänersborgs museum beskriver Karlstad som dominerande för mycket av den sydgående trafiken med järn och trä. Brätte låg strategiskt vid Vänerns sydspets och fungerade som omlastningsplats.

Skutorna seglade alltså ungefär 15–16 mil över Vänern från Karlstadstrakten till Brätte. Någon regelbunden tidtabell fanns förstås inte. Färden var starkt beroende av vind och väder, och man bör snarast tänka i dagar än timmar. Lastfartygen var relativt små segelskutor och kunde vid dåligt väder tvingas söka skydd eller vänta på gynnsam vind.

Skutorna gick naturligtvis inte gärna tillbaka tomma. Norrut från Brätte över Vänern transporterades bland annat:

• salt och sill
• vin och humle
• tyg och kläde
• keramik och glas

andra importerade varor, bland annat från Tyskland.

↑Fogden Joen Larsson Ekman

I Karlstad träffade Anders befallningsmannen Joen Larsson och hans hustru Anna Bratt af Höglunda. Joen var befallningsman i Värmland och räknas som stamfar för släkten Ekman.

En befallningsman på 1500- och 1600-talet var ungefär en lokal statlig förvaltare och fogde. Han hade kungens eller kronans uppdrag att sköta ett område, ofta ett län, härad, fögderi eller kronogods.

Arbetet kunde bland annat innebära att driva in skatter och avgifter, kontrollera kronans inkomster, sköta kronans gårdar och jordegendomar, organisera transporter och leveranser till staten samt se till att kungliga beslut genomfördes lokalt. I krigstid kunde han också få ansvar för utskrivningar, inkvartering, hästar, spannmål och annan försörjning till militären.

En befallningsman hade därför en ganska stark ställning. Han stod mellan centralmakten och lokalbefolkningen. Bönder, borgare och präster kunde behöva ha kontakt med honom i frågor om skatter, jord, leveranser och olika statliga krav.

Joen med familjen bodde under en längre tid Ökna i Östra Fågelvik.som ligger nordöst om dagens Karlstad. Omkring 1656 flyttade familjen till Hovlanda i Väse. Han ägde även egendomar i Glumserud och Barsjötorp, fastighet i Karlstad och en del av Arnön med fiskevatten.

Jordbruket var bara en del av Joens ekonomi. Han anlade Hökebro hammare, hade intressen i Brattfors bruk, och uppgifter finns också om Glumshammaren och andel i Sunnemohyttan. Det placerar honom mitt i den snabbt växande värmländska järnhanteringen. Under 1600-talets första hälft ökade antalet stångjärnshamrar i Värmland kraftigt, och det var framför allt kapitalstarka borgare och ämbetsmän som kunde finansiera sådana anläggningar.

Joens första hustru var Anna/Annika Persdotter Bratt af Höglunda, död 1647. Hon kom från en förmögen frälsesläkt och förde sannolikt betydande egendom till äktenskapet. En källa beskriver henne som ”till Berg” och anger Joen Larsson till Ökna som hennes andre make.

Barnen i detta äktenskap började använda namnet Ekman. Källorna varierar något om exakt barnaskara och födelseår, men följande barn återkommer:
- Ingrid Joensdotter Ekman, född omkring 1620–1626, död omkring 1687–88. Hon gifte sig med Anders Andersson Bratt/Bånge, brukspatron på Brattfors. Därigenom blir Joen Larsson morfar till nästa generation Bratt på Brattfors.
- Därutöver anges Lars Joensson Ekman, Per Joensson Ekman, Daniel Joensson Ekman, samt döttrarna Carin, Maria, Sigrid och Cecilia i olika genealogiska sammanställningar.

Efter Annas död gifte Joen om sig med Elisabeth Bengtsdotter från Faxstad på Arnön. Hon omkom tragiskt 1672 när hon gick genom Vänerns is. Barnen i detta andra äktenskap använde namnet Carlgren. De som säkert återkommer i källorna är Bengt Carlgren, Anna Carlgren och Elisabeth Carlgren.

↑Ekonomiskt samarbete

Joen var intressent i järnhanteringen och ägde en andel i Brattfors. Senare överlät han Brattfors till sin måg Anders Andersson.

↑Äktenskap med Ingrid Joensdotter

Anders Andersson och Ingrid Joensdotter gifte sig i början av 1640-talet.

Ingrids mor var Anna Persdotter Bratt af Höglunda. Anders hörde själv till den andra Bratt/Bånge-grenen. Svenskt biografiskt lexikon beskriver Anders Andersson Bånge som stamfar för Bratt från Brattfors, medan Anna tillhörde Bratt af Höglunda. Någon säker gemensam härstamning mellan grenarna har aldrig kunnat bevisas, men redan släktnamn, geografisk miljö och social krets förde familjerna nära varandra.

↑Barnen

<