Signe Bratt (född Jolin den 3 november 1887 i Stockholm, död 14 oktober 1954 i Göteborg) var en svensk konstnär och översättare. Hon var dotter till professor Severin Jolin
[1] och Julia Carlsson, samt syster till konstnären Einar Jolin.
Hon var gift med läkaren och neurosläkaren Iwan Bratt.
[2] Konstnärskap:
Hon studerade konst för sin bror Einar Jolin
[3] samt under studieresor utomlands. Hennes konstnärliga produktion omfattade bland annat blomstermotiv, porträtt, modellfigurer, barninteriörer och ljusa vårlandskap.
Översättningar: Som översättare arbetade hon med att översätta verk från tyska till svenska, däribland böcker av psykoanalytikern Sigmund Freud och läkaren/författaren Georg Groddeck.
↑Verksamhet som psykoanalytiker
Det stämmer mycket väl att hon förknippades starkt med den tidiga psykoanalysen, även om hennes formella yrkestitel i gängse källor anges som konstnär och översättare.
Genom sina uppmärksammade översättningar av Sigmund Freud (som En illusion och dess framtid och Vi vantrivas i kulturen) samt Georg Groddeck kom hon att spela en central roll för att sprida psykoanalytisk litteratur till en svensk publik under 1920- och 30-talen.
Utöver rollen som översättare fungerade hon i praktiken även som samtalspartner och utövare av psykoanalytiskt inriktat stöd för personer i sin närhet. Det finns till exempel dokumenterat i brev och biografiskt material från författaren Sonja Wides tid, där Signe Bratt beskrivs som den som hjälpte henne att bearbeta svåra personliga låsningar
[4] och utföra ett slags analysarbete innan ett mer formellt psykoterapeutiskt klimat hade etablerats.
Hennes hem (tillsammans med maken, neurosläkaren Iwan Bratt) i Alingsås fungerade på många sätt som en kulturell och intellektuell mötesplats med nära kopplingar till dessa idéströmningar.
↑Konstnärskapet
Signe Bratts konstnärskap präglades av en intim, finstämd och harmonisk realism, där influenserna från hennes bror, den kände modernistiske konstnären Einar Jolin, gjorde sig påminda.
Motivkrets: Hennes produktion kretsade till stor del kring blomsterstilleben (inte minst vårblommor som vitsippor), porträtt, modellfigurer samt ljusa interiörer och landskap. Särskilt barninteriörer och nära hemmamiljöer återkom i hennes motiv.
Stil och färgton: Liksom Einar Jolin drogs hon till en klar och ren färghållning, men med ett mjukare, mer dämpat och poetiskt anslag. Hennes måleri kännetecknas ofta av en ljus och harmonisk stämning, där balansen i kompositionen stod i centrum snarare än dramatiska expriment.
Utbildning och impuls: Vid sidan av den vägledning hon fick av sin bror utvecklades hennes konstnärliga blick under studieresor till kontinenten, vilket gav henne en fast förankring i det tidiga 1900-talets borgerliga salongsmåleri och stillebentradition.
Även om hennes måleri ofta hamnade i skuggan av hennes brors mer namnkunniga karriär och hennes egna insatser som psykoanalytisk översättare, betraktades hon som en skicklig och formmedveten konstnär i sin samtid.
↑Ungdomsåren
Signe Bratt växte upp i Stockholm som dotter till professor Severin Jolin och Julia Carlsson, i en familj med starka kulturekade och akademiska band. Hennes bror, Einar Jolin, delade tidigt det konstnärliga intresset, och syskonen kom att följa kreativa banor där hemmet och familjemiljön sannolikt lade grunden för både det konstnärliga uttrycket och det breda intellektuella intresse som senare ledde henne in på både måleriet och den tidiga psykoanalysen.
↑Livet med Iwan Bratt
Iwan Bratt blev stadsläkare i Alingsås redan 1913, men giftermålet med Signe Jolin ägde rum år 1909. Eftersom de gifte sig innan han tillträdde tjänsten som stadsläkare i staden flyttade de dit i samband med eller efter att han etablerat sig där på 1910-talet. Deras liv i Alingsås präglades av en intellektuell och kulturell miljö. Iwan Bratt verkade stadigt som stadsläkare, skolsläkare och en känd neurosläkare, med ett stort intresse för psykoanalys och psykoterapi (han satt bland annat i redaktionen för tidskriften De Profundis). Hemmet fungerade som en viktig samlingspunkt. Signe Bratt var inte bara verksam som konstnär utan kom också att spela en central roll som introduktör och översättare av psykoanalytisk litteratur. Deras hemmiljö och närvaro i Alingsås kom på så sätt att fungera som en mötesplats för samtal kring psykologi, kultur och litteratur, där de även kunde erbjuda ett personligt och intellektuellt stöd åt personer i sin närhet som sökte vägledning.